IMPRESSIONISMEN
ca. 1860 – 1880-talet.
Impressionismen uppstod i Frankrike under mitten av 1800-talet, när en grupp konstnärer som hade avvisats av juryn för Akademins salong, bl.a. – Claude Monet, Camille Pissarro, Paul Cézanne, Édouard Manet, Pierre‐Auguste Renoir, Edgar Degas, Frédéric Bazille, Alfred Sisley och Berthe Morisot – som möttes på Café Guerbois på Montmartre i Paris, och bestämde sig för att ordna tillsammans med likasinnade konstnärer en egen utställning.
|
De var påverkade av en rad nya intryck, i första hand uppfinningen av fotografiet, som gav dem en ny upplevelse av rörelse i bilden, och som tog ifrån målarna deras funktionella betydelse att figurativt dokumentera verkligheten så realistiskt som möjligt. Istället sökte impressionisterna nya uppfattningar om vad som uttryckte verkligheten. Återgivningen av ljuset blev central i det avseendet, eftersom rena färger inte återger känslan av ljus sökte impressionisterna experimentera med olika färgkontraster, varigenom de bland annat upptäckte att gult och violett ger starkare kontraster än svart och vitt.
Claude Monet visade bl.a. upp en målning som han kallade ”Impression – Soluppgång” (från år 1872). Det vardagliga motivet och den flyktiga penselföringen retade så upp publiken. De som inte blev uppretade skrattade istället.
Claude Monet visade bl.a. upp en målning som han kallade ”Impression – Soluppgång” (från år 1872). Det vardagliga motivet och den flyktiga penselföringen retade så upp publiken. De som inte blev uppretade skrattade istället.
Första gången ordet användes var i en kritisk och hånfull recension där en journalist använde uttrycket ”impressionisternas utställning” som rubrik på sin kritik i tidningen Le Charivari i april 1874, och myntade därmed så var konstinriktningens benämning ett faktum. Impressionisternas konst uppfattades, av den bildade publiken, som okonstnärlig och enkel. Men impressionistmålarna började sedan själva att använda namnet och bar sitt öknamn med stolthet.
Impressionismen uppstod under en tid som värderade realistisk, figurativ och moralisk konst, där impressionisterna bröt åtminstone mot komposition, måleriteknik och teorier om översättningen av ljuset till duken. Impressionisterna ville med sina råa och skrovliga bilder visa att måleriet var just måleri. Impressionisterna hyllade landskapet sett i det naturliga ljuset, och målade därför gärna utomhus och inte i ateljé. De ville försöka fånga en ögonblicksbild av ett landskap. Framförallt ljuset och färgen betydde mycket för impressionistmålarna. De lärde sig att bygga upp ett motiv med många färgfläckar och målade fritt i rena primärfärger med prickmetod (pointillism), något som särskilt Camille Pissarro utvecklade. Hans särdrag blev snarast att pointillismen och förhållandet till själva färgerna överträffar motivvalet.
Impressionismen uppstod under en tid som värderade realistisk, figurativ och moralisk konst, där impressionisterna bröt åtminstone mot komposition, måleriteknik och teorier om översättningen av ljuset till duken. Impressionisterna ville med sina råa och skrovliga bilder visa att måleriet var just måleri. Impressionisterna hyllade landskapet sett i det naturliga ljuset, och målade därför gärna utomhus och inte i ateljé. De ville försöka fånga en ögonblicksbild av ett landskap. Framförallt ljuset och färgen betydde mycket för impressionistmålarna. De lärde sig att bygga upp ett motiv med många färgfläckar och målade fritt i rena primärfärger med prickmetod (pointillism), något som särskilt Camille Pissarro utvecklade. Hans särdrag blev snarast att pointillismen och förhållandet till själva färgerna överträffar motivvalet.
Camille Pissarro hörde till de nu ledande konstnärerna inom impressionismen, han ensam ställde ut på alla de åtta utställningarna (1874-1886) som konstnärsgruppen anordnade och som han till större delen även organiserat. Som lärare för bland andra Paul Cézanne och Paul Gauguin utövade Pissarro ett stort inflytande, men var samtidigt själv öppen för förändringar i sitt eget målande.
Under 1880-talet, blev Camille Pissarro inte längre nöjd med sitt eget sätt att måla, utan tog då upp Seurats divisionistiska teknik, och raden målningar med enstaka motiv sedda i olika ljusförhållanden hade direkt inspirerats av Monet. Mellan 1870 och 1872 bodde Pissarro i London, där han bl.a. beundrade William Turner och det nederländska måleriet, men hans egentliga hem var Pontoise fram till 1874. |
Camille Pissarros målningar skiljer sig på två viktiga punkter från de andra impressionisternas. För det första är hans målningar mer omsorgsfullt komponerade, i synnerhet de från Pontoise som ”Côte du Jallais”, med en hög horisontlinje. Det var sådana målningar som influerade Paul Cézanne, som då och då arbetade tillsammans med Pissarro i Pontoise. För det andra var hans landskap, samtidigt som de utgjorde direkta observationer av vissa ljusförhållanden, alltid befolkade.
Claude Monet är den ledande målaren bland impressionisterna och betraktas som en av konsthistoriens stora färgkonstnärer. Han växte upp vid kusten nära Le Havre och ägnade sig redan som barn med intensitet åt teckning. Till en början sysslande han främst med figurmåleri men tidigt skaffade han sig en personlig förtrogenhet med samtida franskt landskapsmåleri.
Monets ”La Femme à la Robe Verte” vilket gav honom erkännande, var ett av många verk som föreställde hans blivande fru, Camille Doncieux. Claude Monet hade stora framgångar på Salongen i Paris 1865-68, men framgångarna bröts 1869 då juryn ställde sig oförstående inför hans konstnärliga utveckling. |
Efter att ha återvänt till Frankrike 1872 målade Monet ”Impression, soleil levant” (se foto ovan) som skildrade ett Le Havre-landskap. Den ställdes ut vid den första impressionistiska utställningen 1874 och finns nu att beskåda i Musée Marmottan-Monet i Paris.
Eftersom impressionismen sammanbands av teorier om färg och ljus och rörelse, var det vanligt med seriemålningar, det vill säga en serie målningar av samma konstnär med samma motiv men målad vid olika tidpunkter på dygnet eller året. Särskilt Camille Pissaro och Claude Monet ägnade sig åt seriemålerier.
Claude Monet har till exempel målat sviter med samma motivval i olika ljus, till exempel Katedralen i Rouen minst 40 gånger och från hans näckrosdammar i hemmet i Giverny. Huvudsyftet med dessa bildserier var att observera hur motivet förändrades under olika ljusförhållanden. I april 1883 flyttade de till ett hus i Giverny, där Monet anlade en stor trädgård som han målade av under resten av sitt liv.
Claude Monet har till exempel målat sviter med samma motivval i olika ljus, till exempel Katedralen i Rouen minst 40 gånger och från hans näckrosdammar i hemmet i Giverny. Huvudsyftet med dessa bildserier var att observera hur motivet förändrades under olika ljusförhållanden. I april 1883 flyttade de till ett hus i Giverny, där Monet anlade en stor trädgård som han målade av under resten av sitt liv.
Exempel på Claude Monets många olika näckrostavlor.
Monet drabbades av grå starr på ögonen och genomgick två operationer. Det är intressant att notera att de målningar som gjordes när starren påverkade hans syn generellt har en röd ton, vilket är karaktäristiskt för synen hos personer med grå starr. Det kan också vara så att han efter operationerna kunde se vissa ultravioletta våglängder av ljus som normalt sett inte tas med av ögats lins, detta kan ha haft en effekt på de färgtoner han uppfattade. Efter operationerna målade han om några av dessa målningar.
Färgerna var nu betydligt ljusare än vad de hade varit under romantiken. De var också radikala i sitt motivval och undvek traditionella historiska, religiösa och romantiska ämnen för att istället koncentrera sig på landskap och vardagsscener. Landskapet var impressionisternas favoritmotiv, men konstnärerna hämtade också gärna motiv från Paris caféliv, eller helt enkelt från platser där människor träffades och hade trevligt. En del målningar kunde visa näckrosdammar eller balettdansöser. Man försökte fånga det omedelbara intrycket av verkligheten, de snabbt flyende ögonblicken och dess stämningar.
Edgar Degas må nämnas i detta sammanhang, i hans rörelseskildringar, skuggspel, och förmåga att i grupperingen framställa spontanitet och rörelse. |
Impressionisternas målningar skildrade en social och fysisk gränsregion i stadslivet under 1800-talet. Detta bidrog till att göra denna gränsregion värdefull som fritidsmiljö i storstadsmänniskornas ögon. På det sättet var impressionismen banbrytande för det moderna friluftslivet. Impressionismen var en av de första konströrelserna som uppstod som teori, något som blev allt vanligare under modernismen och senare tid.