Från grottkonst till nutid...
MAGI OCH RIT
DEN FÖRHISTORISKA MÄNNISKANS KONST
Grottmålningar
Den äldsta konsten som vi känner till är ungefär 40 000-33 000 år gammal. Människorna som gjort
målningarna bodde då i grottor och det är i dessa grottor målningarna föreställande mestadels djur
hittats. Bilderna är mycket verklighetstrogna och har gett oss information om hur djur såg ut som
idag är utrotade, exempelvis den sabeltandade tigern, grottlejon och mammut. Vi vet också var
djuren levde tack vare grottmålningarna.
målningarna bodde då i grottor och det är i dessa grottor målningarna föreställande mestadels djur
hittats. Bilderna är mycket verklighetstrogna och har gett oss information om hur djur såg ut som
idag är utrotade, exempelvis den sabeltandade tigern, grottlejon och mammut. Vi vet också var
djuren levde tack vare grottmålningarna.
Den första grottan som hittades, 1879, ligger i Altamira i norra Spanien. Först trodde alla att det
var falska målningar eftersom man hade svårt att tro att färger kunde vara så fint bevarade till vår
tid. Efter sexton år hittades Lascauxgrottan i Frankrike och framför målningarna i den grottan hade
det bildats droppstensavlagringar. Då visste man med säkerhet att målningarna var många tusen år gamla då det tar så lång tid för droppsten att bildas.
var falska målningar eftersom man hade svårt att tro att färger kunde vara så fint bevarade till vår
tid. Efter sexton år hittades Lascauxgrottan i Frankrike och framför målningarna i den grottan hade
det bildats droppstensavlagringar. Då visste man med säkerhet att målningarna var många tusen år gamla då det tar så lång tid för droppsten att bildas.
De flesta målningarna sitter på svåråtkomliga ställen i grottorna dit solljuset inte når. Man måste
alltså ha använt lyktor av något slag när man målade. Vissa bilder måste ha gjorts med hjälp av en
stege. Ojämnheter i stenen slipades ned eller användes för att förstärka djurets form. Färgen som
använts kommer från naturen och kallas pigment. Det var gul, röd och brun ockra som de gjorde av olika jordarter och kol från trä. Pigmenten blandades med fett från djur och sedan målade man med penslar gjorda av vassrör och hår från olika djur. Man målade även med händerna eller blåste ut färgen över väggen. En teknik som aboriginerna i Australien fortfarande använder.
Man vet inte riktigt varför människorna som levde för 40 000 år sedan gjorde sina målningar. En
del forskare tror att det rör sig om kultplatser och att ritualer utfördes där med djuren som
totemfigurer. Kanske gjordes målningarna av samma anledning som nu, för att man kunde göra dem eller tyckte att det blev vackert, eller vad tror du?
alltså ha använt lyktor av något slag när man målade. Vissa bilder måste ha gjorts med hjälp av en
stege. Ojämnheter i stenen slipades ned eller användes för att förstärka djurets form. Färgen som
använts kommer från naturen och kallas pigment. Det var gul, röd och brun ockra som de gjorde av olika jordarter och kol från trä. Pigmenten blandades med fett från djur och sedan målade man med penslar gjorda av vassrör och hår från olika djur. Man målade även med händerna eller blåste ut färgen över väggen. En teknik som aboriginerna i Australien fortfarande använder.
Man vet inte riktigt varför människorna som levde för 40 000 år sedan gjorde sina målningar. En
del forskare tror att det rör sig om kultplatser och att ritualer utfördes där med djuren som
totemfigurer. Kanske gjordes målningarna av samma anledning som nu, för att man kunde göra dem eller tyckte att det blev vackert, eller vad tror du?
Venusfigurer
I flera av grottorna hittades förutom målningar decimeterstora skulpturer i ben, sten eller lera
föreställande människor och djur. Många föreställde nakna kvinnokroppar och kallas venusfigurer.
föreställande människor och djur. Många föreställde nakna kvinnokroppar och kallas venusfigurer.
Den lilla skulpturen här ovan har hittats i Österrike och i motsats till grottmålningarna är den inte alls verklighetstrogen. Den är elva centimeter hög och framställer en kvinna med stor mage, stora bröst och mycket små armar.
Dessa venusfigurer saknade ofta ansikte eller har inget huvud alls; det var inte viktigt eftersom det inte skulle föreställa någon speciell kvinna. Skulpturerna är symboler för urmodern, fruktbarhet och liv och kallas arketyper. Eftersom man hittat flera liknande statyer tror många forskare att det rör sig om gudabilder av någon för länge sedan glömd gudinna.
Människorna började bosätta sig tillsammans i samhällen runt 10000 f Kr och byggde hus av förgängliga material som trä och lera. Därför finns det inte mycket bevarat från denna tid och ett par tusen år framåt. Av de konstföremål som gjordes har bara fragment hittats i arkeologiska utgrävningar.
Dessa venusfigurer saknade ofta ansikte eller har inget huvud alls; det var inte viktigt eftersom det inte skulle föreställa någon speciell kvinna. Skulpturerna är symboler för urmodern, fruktbarhet och liv och kallas arketyper. Eftersom man hittat flera liknande statyer tror många forskare att det rör sig om gudabilder av någon för länge sedan glömd gudinna.
Människorna började bosätta sig tillsammans i samhällen runt 10000 f Kr och byggde hus av förgängliga material som trä och lera. Därför finns det inte mycket bevarat från denna tid och ett par tusen år framåt. Av de konstföremål som gjordes har bara fragment hittats i arkeologiska utgrävningar.
De tidiga civilisationerna
Den tidigaste högkultur som vi känner till växte fram mellan de två stora floderna Eufrat och Tigris i
nuvarande Irak. Området kallades Mesopotamien, från grekiskans meso – mellan, och patanos – flod.
Människorna som levde där – sumererna – använde sigill för att märka sin egendom. Sigillens
bildvärld är spännande. Varje sigill har en liten bildberättelse som representerar ägaren ingraverat.
Man tror att sigillen var en bidragande orsak till att sumererna utvecklade sitt skriftspråk. På så sätt
vet vi idag mycket om deras kultur och man kan alltså säga att skrivkunnigheten skiljer historisk tid
från förhistorisk.
Sumererna hade en avancerad teknik för att framställa bronsfigurer för omkring 6000 år sedan.
Det måste ha krävts en enorm hantverksskicklighet att få fram de krusiga lockarna i skägget.
nuvarande Irak. Området kallades Mesopotamien, från grekiskans meso – mellan, och patanos – flod.
Människorna som levde där – sumererna – använde sigill för att märka sin egendom. Sigillens
bildvärld är spännande. Varje sigill har en liten bildberättelse som representerar ägaren ingraverat.
Man tror att sigillen var en bidragande orsak till att sumererna utvecklade sitt skriftspråk. På så sätt
vet vi idag mycket om deras kultur och man kan alltså säga att skrivkunnigheten skiljer historisk tid
från förhistorisk.
Sumererna hade en avancerad teknik för att framställa bronsfigurer för omkring 6000 år sedan.
Det måste ha krävts en enorm hantverksskicklighet att få fram de krusiga lockarna i skägget.
Hällristningar
En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn.
Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år.
Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år.
Omkring 2000 f. Kr. gjordes det hällristningar bland annat i Sverige. De äldsta föreställde jakter, medan de som gjordes 500 år senare hade mer sådana motiv som det på bilden, föreställande skepp och människor.
Samtidigt byggdes det välkända, Stonehenge, ett bronsåldersbyggnadsverk i sydvästra England. Det består av en cirkelformad ringformad stensättning, omgiven av en ringgrav och direkt utanför denna en cirkelformad jordvall. Om arkitektur är konsten att skapa rum för mänskliga behov och önskningar så fyller detta byggnadsverk mer än väl måttet av ett av Englands första arkitektoniska konstverk.
Samtidigt byggdes det välkända, Stonehenge, ett bronsåldersbyggnadsverk i sydvästra England. Det består av en cirkelformad ringformad stensättning, omgiven av en ringgrav och direkt utanför denna en cirkelformad jordvall. Om arkitektur är konsten att skapa rum för mänskliga behov och önskningar så fyller detta byggnadsverk mer än väl måttet av ett av Englands första arkitektoniska konstverk.
Stonehenge, det välkända bronsåldersbyggnadsverk i sydvästra England.
|
Stensättningen byggdes troligen mellan 2500 - 2000 f. Kr. Vallen och graven är från ungefär 3100 f. Kr. (yngre stenåldern). Namnet Stonehenge kommer från det fornengelska ordet Stanhengist som betyder "de hängande stenarna". Stonehenge består av väldiga resta stena i två stora cirklar. Den yttre cirkeln, 30 meter i diameter, är sluten och bildas av nära 5 meter höga stenar, på vilka en rad långa, horisontella, intill varandra stöttande stenar vilar.
I Sverige kan vi återfinna en motsvarighet till Stonehenge, nämligen Ale stenar vid Kåseberga i Skåne, som anses vara ett liknande monument. Vad dessa byggnadsverk har använts till tvistar fortfarande de lärda om, men troligtvis är även dessa kopplade till någon slags dyrkan och rituell rit och magi.
EGYPTISK KONST
Den egyptiska konsten såg nästan likadan ut från rikets enande 3100 f Kr till omkring 500 f Kr. Att den inte förändrades under så lång tid beror på att den var nära knuten till religionen och dödskulturen. Konsten var helig och ingick som en magisk del i begravningsceremonin. Förändrades den kunde kanske inte den döde komma till dödsriket. Den risken ville man inte ta och därför fortsatte man att avbilda människor och föremål som man alltid hade gjort.
Egyptiska konstnärer följde stränga regler när de tecknade sina bilder. Man avbildade inte motivet som det såg ut. Istället ville man visa allt man visste om det avbildade. Figurerna är stiliserade –
starkt förenklade – och ser därför stela och orörliga ut. Så här avbildade egyptierna människan:
Egyptiska konstnärer följde stränga regler när de tecknade sina bilder. Man avbildade inte motivet som det såg ut. Istället ville man visa allt man visste om det avbildade. Figurerna är stiliserade –
starkt förenklade – och ser därför stela och orörliga ut. Så här avbildade egyptierna människan:
Nebamun är en silhuettfigur med tydlig konturlinje. Huvudet, armarna och benen är i profil medan
bröstkorgen, magen och höfterna är framställda snett framifrån. Axlarna och ögat är avbildade rakt framifrån. På detta sätt visar man alla delar av människan samtidigt.
Hieroglyferna under Nebamuns arm berättar att han njuter av sin frihet i efterlivet. Hieroglyfer användes för att ge bilderna en djupare och mer nyanserat innehåll. Det var ett invecklat, heligt
skriftspråk uppbyggt av bilder som bara användes i samband med utsmyckningar av tempel och
gravar.
bröstkorgen, magen och höfterna är framställda snett framifrån. Axlarna och ögat är avbildade rakt framifrån. På detta sätt visar man alla delar av människan samtidigt.
Hieroglyferna under Nebamuns arm berättar att han njuter av sin frihet i efterlivet. Hieroglyfer användes för att ge bilderna en djupare och mer nyanserat innehåll. Det var ett invecklat, heligt
skriftspråk uppbyggt av bilder som bara användes i samband med utsmyckningar av tempel och
gravar.
Egyptiska hieroglyfer dök upp ca 3000 f. Kr. och kan sägas vara början till nutidens alfabete. De flesta egyptiska skulpturer är menade att ses framifrån. De är ofta ställda mot en vägg eller är uthuggna ur klippor. Sådana skulpturer kallas reliefer.
Ca 2500 f. Kr. byggdes magnifika gravmonument, pyramider, i Egypten till mäktiga faraoner. Tre av dessa mäktiga kungar var Mykerinos, Chefren och Cheops. Bredvid Chefrens pyramid står den stora sfinxens, som är huggen direkt ur klippan.
Bredvid Chefrens pyramid står den stora sfinxens, som är huggen direkt ur klippan.
Pyramiderna och sfinxens visar at man ansåg kungadömet som gudomligt. I sfinxens reser sig det kungliga huvudet från en lejonkropp. Antagligen bar kungahuvudet Chefrens ansiktsdrag, med detaljerna har tyvärr suddats ut under olika religioners tider och krig.
Under faraon Echnatons tid ca 1360 f.Kr. förskönades den egyptiska konsten. Ett bevis på detta är bysten av hans hustru drottning Nefertite. Än idag är detta konstverk en symbol för kvinnlig skönhet.
Echnatons efterföljare var Tutankhamun. Han dog ca 1340 f. Kr. endast 18 år gammal och är känd på grund av att hans grav är den enda som i modern tid har blivit upptäckt med allt sitt innehåll orört. Gravinnehållet var en otrolig skat. Bara hans ena guldkista väger 113,5 kg. |
Bysten av drottning Nefertite,
är än idag n symbol för kvinnlig skönhet. |
ANTIKEN
GREKISK OCH ROMERSK FORNTID
ca. 800 f. Kr. – ca. 500-talet.
Den period som vi kallar antiken omfattar århundradena kring Kristi födelse. Ca 800 f. Kr. till ca 500 e. Kr. Begreppet antiken började användas på 1700‐talet och syftade från början bara på den grekiskromerska konsten. Sedan kom det att omfatta hela den historiska perioden.
Grekisk konst och arkitektur
Den tidigaste europeiska högkulturen uppstod på ön Kreta utanför Greklands kust för ca 4000 år sedan. Där har man hittat rester av ett enormt palats som kallas Knossos. Palatsets väggar var dekorerade med bilder i starka färger. Sådana väggmålningar kallas fresker. Den minoiska kulturen var framstående och avancerad. Som kuriosa kan nämnas att de byggde ett fullt fungerande avloppssystem redan då och det lyckades ingen i stort sett med i övriga världen förrän flera tusen år senare.
Denna ovanstående fresk kallad för "Toreadorfresken" är omstridd. Där vissa förespråkare menar att den visar en sportaktivitet som man tror var helig då man vet att tjuren på den här tiden var ett heligt djur. Medan andra personer starkt hävdar att den föreställer en slags tjurfäktning eller "lek" med tjurar, medan ytterligare andra menar att bilden visar en offerritual där man hetsade tjurar att ränna in i och spetsa unga män och kvinnor.
De minoiska freskerna är målade med mjuka, böljande linjer och föreställer stiliserade människor, djur och blommor. Men motiven är ofta inte tagna från verkligheten. Många av växterna som avbildas finns inte och flera av djuren är fantasivarelser.
Eftersom grekerna begravde sina döda tillsammans med dekorerade dryckeskärl och vaser har mycket av den grekiska keramiken bevarats till vår tid. Det är därför lätt att tro att vasmåleriet var den vanligaste bildframställningen men det var bara en liten del av den antika bildvärlden. Enligt de skriftliga källor som bevarats var freskomålningar och målningar på pannåer – träskivor – den vanligaste konsten. Av dessa finns det nästan ingenting kvar. De fragment som hittats är så små att vi inte kan se vad de föreställer.
De grekiska vaserna täcktes ofta med bilder både på in‐ och utsida. Man kan säga att de fungerade som en slags bilderböcker. Motiven hämtades inte bara från religionen och mytologin utan också från vardagslivet. Men bilderna illustrerade inte enbart de antika historierna. De hade ofta politisk, filosofisk och religiös betydelse för grekerna själva. |
Templet "Parthenon" på den heliga klippan Akropolis i Aten, som är helgat åt jungfrun Athena.
Byggdes 448 - 432 f. Kr., och är en återuppbyggnad av templet som förstördes av perserna år 480 f. Kr.
.
Byggdes 448 - 432 f. Kr., och är en återuppbyggnad av templet som förstördes av perserna år 480 f. Kr.
.
På den heliga klippan Akropolis i Aten kan man än idag beskåda templet Parthenon, som är helgat åt jungfrun Athena. Detta tempel är byggt 448 – 432 f. Kr. och är en återuppbyggnad av tempel som förstördes av perserna år 480 f. Kr. Akropolis är et stort område med gamla tempel från Greklands storhetstid.
Det finns två typer av grekisk skulptur, skulpturgrupper och fristående skulpturer. Grupperna som finns kvar är kopior från romersk tid medan de fristående skulpturerna är bevarade grekiska original. Till skillnad från de egyptiska skulpturerna är de grekiska rundskulpturer, dvs. de är menade att ses från alla håll.
Det finns två typer av grekisk skulptur, skulpturgrupper och fristående skulpturer. Grupperna som finns kvar är kopior från romersk tid medan de fristående skulpturerna är bevarade grekiska original. Till skillnad från de egyptiska skulpturerna är de grekiska rundskulpturer, dvs. de är menade att ses från alla håll.
Antikens greker ville upphöja människan till det gudomliga och samtidigt sänka det gudomliga till mänsklig nivå. Därför är deras skönhetsideal ganska overkligt. Alla skulpturer föreställer unga vackra män och kvinnor med gyllene lockar. Så såg naturligtvis inte alla greker ut. Jämför med dagens reklam som visar människor som är ganska unika. Det är inte många som faktiskt ser ut som idealet.
Grekerna var som sagt vid denna tid duktiga skulptörer. En av dessa välkända berömda skulpturer är "Diskuskastaren", från ca 400 - 450 f. Kr. Den är främst känd för att det är bland de första konstverken där vi vet vem som var konstnär, nämligen Myron. Konstnärerna var annars anonyma och sågs som hantverkare tills efter medeltiden. Idag finns denna staty i Rom, där man gjort en marmorkopia efter bronsorginalet. |
Den period som började när Alexander den store dog på 300‐talet f Kr kallas den hellenistiska efter det grekiska namnet på Grekland – Hellas. Nu blev konsten ännu mer levande och uttrycksfull. Man började nu avbilda abstrakta begrepp, till exempel kärlek, död, vishet och mod men även ännu mer abstrakta begrepp som lycka och ovänskap. Denna typ av framställningar kallas allegorier. En allegori har en dold innebörd och handlar alltså egentligen om något annat än det som framställs. Olika gudar fick representera olika känslor. Gudinnan Nike blev representativ för seger och gudinnan Afrodite för kärlek osv.
Etruskisk konst
Etruskerna stod under 600 - 500-talet f. Kr. på höjden av sin makt, och konsten lika så. Vilket man kan se bl. a se såväl på gravkamrarnas väggmålningar, vilka flera är ett halvt årtusende äldre än målningarna i Pompeji, liksom de i brända ler- och bronskonstverken som gjordes under den tiden. Den etruskiska konstslöjdens höga ståndpunkt vittnar bland annat om många utomordentligt fina guldarbeten med ornament av pålödda, nästan stoftfina guldkorn.
Etruskerna område sträckte sig från Neapel i söder till Podalens nedre del i norr. Man kan säga att det är ungefär den mellersta delen av det som vi idag kallar Italien. De grekiska och etruskiska kulturerna bedrev tidigt en intensiv handel med varandra: etruskiska järn- och skogsprodukter byttes mot grekisk konst och keramik. Den grekiska kulturen hade ett stort inflytande på den etruskiska och dess bildkonst och stadsplanering. Den etruskiska konsten följde därför efter den grekiska mycket nära och genomgick också ett antal liknande stilfaser samtidigt med motsvarande grekiska.
Etruskerna område sträckte sig från Neapel i söder till Podalens nedre del i norr. Man kan säga att det är ungefär den mellersta delen av det som vi idag kallar Italien. De grekiska och etruskiska kulturerna bedrev tidigt en intensiv handel med varandra: etruskiska järn- och skogsprodukter byttes mot grekisk konst och keramik. Den grekiska kulturen hade ett stort inflytande på den etruskiska och dess bildkonst och stadsplanering. Den etruskiska konsten följde därför efter den grekiska mycket nära och genomgick också ett antal liknande stilfaser samtidigt med motsvarande grekiska.
Bronsstatyn "Varginnan" som diar Romulus och Remus.
De två barnen är dock inte gjorda av etruskerna, utan har sats dit under
renässansen (1400-1500-talet).
De två barnen är dock inte gjorda av etruskerna, utan har sats dit under
renässansen (1400-1500-talet).
Rom styrdes under denna tid av etruskiska kungar. Under denna etruskiska tid i Rom tillverkades det konstverk som kom att bli en symbol för staden, nämligen Varginnan som diar Romulus och Remus. De två barnen är dock inte gjorda av etruskerna, utan har sats dit under renässansen (1400-1500-talet).
Romersk atkitektur
Den romerska arkitekturen utvecklades ur den grekiska, men fick tidigt en mer polerad prägel än denna. Av grekerna ärvde romarna bl.a. till exempel tempel-, teater-, palats-, privathusarkitektur, och från etruskerna valven.
En betydelsefull uppfinning för den romerska arkitekturen var den naturliga cementen (puzzola), med vilken romarna kunde uppföra gigantiska kupoler och akvedukter. Romersk arkitektur koncentrerade sig mer på själva rummet än vad den grekiska arkitekturen gjorde.
En betydelsefull uppfinning för den romerska arkitekturen var den naturliga cementen (puzzola), med vilken romarna kunde uppföra gigantiska kupoler och akvedukter. Romersk arkitektur koncentrerade sig mer på själva rummet än vad den grekiska arkitekturen gjorde.
I Rom kan du på området Forum Romanum än idag hitta mycket av den antika arkitektur som kom till under den mäktiga romartiden. Ett av dessa välkända monument är ”Colusseum”, som byggdes 72 - 80 e.Kr. Det är en stor amfiteater där romarna fick se blodiga skådespel där bl.a. gladiatorer och vilda djur kämpade mot varandra.
MEDELTIDA KONST
ca. 400 – 1400-talet.
Tiden från 400‐talet fram till 1400-talet brukar kallas medeltiden. Länge trodde man att den perioden var mörk och händelselös, men inte…! Idag uppfattar vi medeltiden som en spännande tid. Den medeltida konsten i Europa innehåller mycket konst med kristna motiv, oftast med bibliskt inriktning, krigsbilder och rädslan för pesten.
Södra Råda gamla kyrka var rikligt utsmyckad med senmedeltida målningar av mäster Amund.
I koret fanns dessutom äldre målningar från 1300-talet.
I koret fanns dessutom äldre målningar från 1300-talet.
Nästan all konst som producerades under medeltiden beställdes av kyrkan, den enda delen av samhället som var tillräckligt rik för att kunna köpa och bekosta konst. Eftersom den mesta allmogekonsten ansågs på den här tiden var obildad, så därför användes medeltida bildkonst för att förmedla det kristna budskapet vid sidan om de kristna ceremonierna. Mycket av den konstnärliga traditionen från antiken hade gått förlorad, och den medeltida konstens gestalter är nästan uteslutande tvådimensionella. Eftersom konstnärer saknade kunskap om perspektiv användes ett värdeperspektiv för att kommunicera med betraktarna.
Den kristna konsten vill tvärt emot antikens konst upphöja gudomligheten långt över mänskligheten. En typ av vanliga bilder under denna tid är ikoner. Det var små bilder målade på träpannåer och avbildade Kristus, Maria eller något helgon. Alla gjordes med en bakgrund av äkta bladguld. Ikonerna var heliga och några ansågs till och med kunna utföra mirakel. När man tillverkade en ny ikon målade man av en bild från en äldre ikon och trodde på så sätt att man överförde den andliga kraften i den gamla bilden till den nya. I Ryssland och delar av Östeuropa tillverkas fortfarande ikoner som ser nästan likadana ut som sina tusen år äldre förebilder.
Sveriges medeltida konst är unik. Inget annat land har bevarat en så rik och omfattande samling konstföremål från den här perioden. |
Det diskuterades tidigt i den kristna kyrkan i öst om man skulle tillåta bilder eller inte. Det fanns de som tyckte att bilden var ett bra sätt att förmedla det kristna budskapet till dem som inte kunde läsa, medan andra såg alla bilder som framställde människor som en form av avgudadyrkan och därmed borde vara förbjudet. Båda grupperna hämtade stöd för sina åsikter i Bibeln.
Men det förekom även vardagsbilder som visade hur livet kunde te sig under denna tid. Under medeltiden byggdes både många kyrkor och stora katedraler i både Sverige och Europa. Katedralen Notre-Dame i Paris, byggdes under 1163-1345-talet och formgavs av Maurice de Sully. Katedralen har klassats som ett världshistoriskt monument av Förenta Nationerna (FN).
Många av medeltidens verk finns fortfarande kvar i många kyrkor. I Skåne kan man se medeltida konst i exempelvis Lunds domkyrka som invigdes år 1145. Förutom måleriet var gobelänger en viktig konstform som användes i slotten för att bevara värmen under de kalla vintrarna. Konstnärerna var under medeltiden anonyma. |
Katedralen Notre-Dame i Paris, byggdes under 1163-1345-talet och formgavs av Maurice de Sully. Katedralen har klassats som ett världshistoriskt monument av Förenta Nationerna (FN).
RENÄSSANSEN
ca. 1400 – 1550-talet.
Renässans, som kommer från franskans ord ”renaissance” , betyder pånyttfödelse. Man anser att renässansen föddes i Italien på 1400-talet efter att den mörka medeltiden hade ersatts av ett nyupptäckt intresse för antikens konst, arkitektur och vetenskaper och vars kultur man ville återuppliva, vilket gett namnet åt perioden.
Inom konsten sträcker sig denna period från 1400 fram till 1550. Renässansen har beskrivits som den period då människan upptäckte sig själv, då individen befriades från den romersk-katolska kyrkans förtryck. Konstnärerna målade gärna antika motiv men kyrkans inflytande var fortfarande stort.
Inom konsten sträcker sig denna period från 1400 fram till 1550. Renässansen har beskrivits som den period då människan upptäckte sig själv, då individen befriades från den romersk-katolska kyrkans förtryck. Konstnärerna målade gärna antika motiv men kyrkans inflytande var fortfarande stort.
Den Italienska kulturen påverkade renässanskonsten mycket. Många av de genialiska konstnärerna under denna tid kom också från Italien. Exempelvis Leonardo da Vinci, Michelangelo och Sandro Botticelli. De strävade efter att samordna figur och miljö i riktiga proportionsförhållanden. Det visas bland annat i da Vincis kända bild över människans proportioner.
Vid renässansens början var konstnärerna fortfarande bara hantverkare. För att bli konstnär var man tvungen att gå i lära hos någon mästare och efter ca fyra år fick man ett mästarbrev. Ville man sedan utöva sitt yrke måste man ansluta sig till konstnärernas skrå. Det var skrået som kontrollerade att utförda arbeten höll god kvalitet och det var mycket som inverkade på kvaliteten.
Måleriet blev nu en intellektuell verksamhet. Konstnärerna måste behärska geometri, astronomi, poesi och retorik. Vissa såg sig därför inte längre som hantverkare utan som poeter och humanister, som hade hög status i samhället, och bröt sig därför ut ur skrået. Nu började varje enskild konstnär bedömas efter sin personliga skicklighet och ett fåtal lyckades göra sig berömda.
Renässansens stora erövring – perspektivet – fick inflytande på alla konstformer men framförallt på arkitekturen. Man ville nu ha byggnader som såg symmetriska ut.
Måleriet blev nu en intellektuell verksamhet. Konstnärerna måste behärska geometri, astronomi, poesi och retorik. Vissa såg sig därför inte längre som hantverkare utan som poeter och humanister, som hade hög status i samhället, och bröt sig därför ut ur skrået. Nu började varje enskild konstnär bedömas efter sin personliga skicklighet och ett fåtal lyckades göra sig berömda.
Renässansens stora erövring – perspektivet – fick inflytande på alla konstformer men framförallt på arkitekturen. Man ville nu ha byggnader som såg symmetriska ut.
Renässansens litterära och filosofiska aspekt – humanismen – gav människan den största betydelse. Människan framställs på det mest sanningsenliga och naturliga sätt som möjligt.
Linjerna i skulpturer liksom i alla annan konst följde ett strikt verklighetstroget och geometriskt schema.
Linjerna i skulpturer liksom i alla annan konst följde ett strikt verklighetstroget och geometriskt schema.
Michelangelos skulptur Pietá i Peterskyrkan i Rom är ett bra exempel. Den triangulära formen var en av de mest använda under perioden.
Michelangelo Buonarotti anses vara den störste av alla under renässansen. Hans verk kännetecknas av en kraftig anatomi och kärlek till människokroppen samt en oerhörd teknisk skicklighet. Ett annat av italienske renässans-skulptören Michelangelos mästerverk är en staty föreställande "David" i Gamla Testamentet. Statyn är gjord i marmor mellan åren 1501 och 1504 och är 5,17 meter hög. Det tog Michelangelo fyra år, liggandes på rygg högt uppe i en ställning, måla taket i Sixtinska kapellet, Vatikanen i Rom. Hans kunskap om anatomi är sådan att han kunde skapa sina bilder direkt utan att behöva modeller. En detalj ur takmålningen föreställer människans skapelse. Landskapet har här reducerats till ett minimum och hela tonvikten läggs på Adam och skaparen. Biten med händerna brukar allmänt kallas för ”guds finger”. |
Sandro Botticellis ”Venus födelse” symboliserar det rena och vackra och oförstörda. Den eleganta figuren med sina harmoniska lockar, kroppens graciösa och böjda hållning och den drömlika atmosfären är karakteristiskt för tidens måleri.
BAROCKEN
ca. 1600 – 1700-talet.
Barocken ville framhäva rymd, djup och rörelse genom perspektiv, ljus och skogseffekter. Där stor vikt lades vid att måla klädesplagg med ljus och skuggor tydligt. Man använde ofta murriga och mörka färger.
Barocken kan sägas ha sitt ursprung i den s.k. manierismen i 1500-talets Italien. Manierismen är en stilform som härstamma från italienskans ”maniera”, som ursprungligen betyder "stilfullhet" och betecknar grace, jämvikt och harmoni. Konstnärsfamiljen Carracci skapade på 1580-talet en konstnärsuniversitet i Bologna, som kom att bli förebilden för alla senare större skolor och universitet. Den blev en skola med en frodig och pompös stil och som blev inledningen på den stil som vi senare kommit att kalla för ”barock”. |
Stilen och begreppet barock användes och kännetecknas först av en annorlunda och dramatisk konst under främst 1600-talet, där man främst använde överdrivna och bisarra former när det gäller både såväl bildkonst som arkitektur. Men efter hand så kom begreppet att omfatta all konst under den här perioden. Barocken delas även vanligtvis in i tre delar; ungbarock, högbarock och senbarock.
Barocken var överdådigare och kraftfullare än tidigare stilar. Den var full av dramatisk rörelse och våldsamma, berättande scener. I behandlingen av färg och ljus arbetade man med stora kontraster. Bildrummet var ofta asymmetriskt, oregelbundet, och det tidigare kontrollerade perspektivet var borta. Kompositionens branta diagonaler ökade dramatiken i bilden.
Landskap, genremåleri och stilleben blev vanliga motiv. Peter Paul Rubens inspirerades av renässansens mästare men kom att utveckla en egen stil. I målningen "The Consequences of War" (Krigets fasor) är krigsguden Mars huvudfigur. Kärleksgudinnan Venus försöker hejda hans framfart men hämndgudinnan Alekto drar med honom ut i strid.
Nästan alla större konstmuseum i Europa har minst en målning av Rubens i sina samlingar. Han var en färgens mästare. Med färgens hjälp återgav han skickligt olika material och ytor – skimrande rosa kvinnohud, mörkare manshud, sidentyger, hästkroppar och glimmande rustningar. Och han målade allt, från porträtt till religiösa och historiska scener.
Nästan alla större konstmuseum i Europa har minst en målning av Rubens i sina samlingar. Han var en färgens mästare. Med färgens hjälp återgav han skickligt olika material och ytor – skimrande rosa kvinnohud, mörkare manshud, sidentyger, hästkroppar och glimmande rustningar. Och han målade allt, från porträtt till religiösa och historiska scener.
Den holländske konstnären Jan Vermeer van Delft målade vardagsinteriörer som är förtrollande vackra i sin enkelhet. Jan Vermeer van Delft arbetade långsamt och metodiskt och det finns därför inte så många kända bilder av honom. Han försörjde sin familj som värdshusvärd och konsthandlare, inte som konstnär.
Här ser du Jan Vermeers van Delft bild av en kökspiga som häller upp mjölk. Det finns ett andligt lugn i den strama och noggranna interiören som gör bilden tidlös. Genom det klara ljuset som faller in genom fönstret framstår det grova gula bluslivet, det blå arbetsförklädet och de enkla föremålen nästan överjordiskt sköna. |
Rembrandt van Rijn var under 1600‐talets första hälft en av Hollands främsta konstnärer. Rembrandt skapade sig sin berömmelse genom grupporträttet ”Dotktor Tulps anatomilektion” (1632). Målningen kännetecknas av en krass naturalism; dr Nicolaes Tulp är i färd med att inför sina nyfikna publik demonstrera hur den muskel fungerar som han just frilagt vid obduktionen av kroppen framför sig.
Rembrandt var den förste att fastställa att själva färgpåläggningen, ljuset och färgen kan betyda lika mycket som själva motivet. Denna inställning gjorde det möjligt för honom att bryta med kompositionslagarna och skapa nya spännande motiv, baserade på hans stora känslighet.
Under sin tid så målade Rembrandt över 100 st. olika självporträtt, och i ett av de första, från 1629, behärskar han helt och hållet ljuset som uttrycksmedel. |
|
1642 utförde han sitt mest berömda verk, ”Nattvakten” (eg. Kapten Banning Cocqs skyttegille), man trodde länge att det rörde sig om en nattlig scen på grund av omfernissning och länge samlad smuts. Först 1947 fick målningen en ordentlig rengöring, och då uppenbarade sig en enastående målning i sin lysande färgbehandling och ljus-mörker kontraster. Men sedan kom en smakförändring och han förlorade sin tidigare starka ställning.
ROKOKO
ca. 1700 – 1800-talet.
I början av 1700‐talet övergick barockens dramatiska konst i en dekorativ och graciös stil som vi idag kallar rokoko. 1700‐talet är upplysningens tid och man vänder sig mot världen och det fattbara. Tron på människans förmåga är stark. Man börjar bli kritisk till traditionella auktoriteter, framför allt kyrkan och aristokratin.
Självaste ordet rokoko kommer från franskans ”rocaille” och ”coquille” som betyder klippa respektive snäcka. Och Rokoko har inspirerats lite från snäckan. Alla detaljer och de ljusa färgerna. Rokoko handlar mycket om att allt är så sött och perfekt. Mycket blommor och vackra färger m.m. Det goda livet helt enkelt. Inget är fel, allt är fläckfritt.
Självaste ordet rokoko kommer från franskans ”rocaille” och ”coquille” som betyder klippa respektive snäcka. Och Rokoko har inspirerats lite från snäckan. Alla detaljer och de ljusa färgerna. Rokoko handlar mycket om att allt är så sött och perfekt. Mycket blommor och vackra färger m.m. Det goda livet helt enkelt. Inget är fel, allt är fläckfritt.
En ekonomisk kris gjorde att många ur överklassen fick nöja sig med mindre resurser. Rokokon blev en inredningsstil som passade till de mindre stadspalatsen. Frankrike och Paris var stilbildande. 1600‐talets mörka, tunga färgton övergick i ljusa, eleganta pastellfärger. Man älskade vitt, guld, silver, rosa och ljusa gula, blå och gröna nyanser. Rokokon dominerade konst och inredning under 1700‐talets första hälft.
I rokokon utgick man från den naturliga växt-ligheten. Blomstergirlanger och rankor spred sig över väggar, tak och möbler. Asymmetriska s‐former är tidstypiska. Perioden är porträtt-måleriets tid. De som blev avbildade sattes ofta in i en lantlig idyll med en romantisk prägel. Att bli porträtterad var en statussymbol och det färdiga resultatet hade ofta väldigt lite med verkligheten att göra.
Industrialismen medförde ökad fattigdom och stora sociala problem. En del konstnärer ville visa samhällets mörka sidor med sjukdom, fattigdom och nedsmutsning av miljön, oftast uttryckt med satir. På så sätt blev den samhällskritiska karikatyren ett nytt motiv i konsten. Som exempel kan nämnas Carl Mikael Bellman som var verksam under denna period och vars ironiska och satiriska visor lever än idag. |
Rokokokonstnärerna målade oftast av de rikas liv, adeln och kungligheterna. Här skulle det inte vara någon stackars lågklass bonde som skulle målas av, utan bara den orättvisa men det lyxiga livet som de rika hade. Kungens älskarinnor i deras stora och vackra klänningar eller varför inte ett självporträtt av självaste kungen.
Vem som var den allra första Rokokokonstnären är inte säkert, men Antoine Watteau, en fransk rokokokonstnär var i alla fall en av de första och mest kända. Några av hans kändaste konstverk är ”Avfärden från Kythera”, ”Les fetes vénitienes” som på svenska heter ”Dansen” samt ”Konsthandlaren Gersaints skylt”. |
En annan också mycket känd rokoko-konstnär var Francois Boucher. Även han var från Frankrike. Han var inget mindre än självaste hovmålare hos Ludvig XV och har målat Ludvigs berömda älskarinna ”Madam de Pompaduor” som är en av hans allra kändaste målningar. Två andra kända konstverk är ”Leda and the swan” och ”The Triumph of Venus”. Vilken den sistnämnda tavlan går att beskåda på vårt egen Nationalmuseum här i Stockholm. Rokokokonstnärernas målningar innehöll mycket kärlek och romantik men även lite erotik. Francois Boucher gillade antagligen rumpor och nakenhet väldigt mycket. |
Vi har även en känd svenska Rokokokonstnär från Malmö i Skåne, Alexander Roslin född 1718 i Malmö och död i Paris 1793. Hans kändaste konstverk är ett porträtt av hans fru ”Damen i slöjan”, som även den går att beskåda på vårt egen Nationalmuseum här i Stockholm. Några kanske känner igen tavla från att ha sett konstnären Ebbe Skoglunds parafras gjord på Alexander Roslins berömda 1700-tals målning "Damen med slöjan" fast här med en beslöjad Mona Sahlin och Toblorone. |
NYKLASSICISMEN
ca. 1750 – 1830-talet.
Nyklassicismen var den mest betydelsefulla stilen inom konst och arkitektur i Europa från ca.1750 till 1850, och ville pånyttföda antiken med dess klarhet och harmoni. Denna konststil inspireradesoch stimulerades av de arkeologiska utgrävningarna i Pompeji och Herculaneum år 748 och av den tyske arkeologen Winkelmanns författarskap. Mycket av de grekisk-romerska former, känslolägen och ideal återspeglas i nyklassicismen.
Rom blir konstens huvudstad då det var utlänningarna i Rom som skapade den nyklassicistiska konststilen. Det var också här som skulptören Antonio Canova och Bertel Thorvaldsen var bosatt då dessa var nyklassicismens stora företrädare.
I Frankrike var det Jacques-Louis David som var aktuell. Till skillnad från rokoko hade nyklassicismen en stramare stil med rakare linjer. Utmärkande drag av bruket av ordningar så som kolonner och klassiska ornament m.m.
I Frankrike var det Jacques-Louis David som var aktuell. Till skillnad från rokoko hade nyklassicismen en stramare stil med rakare linjer. Utmärkande drag av bruket av ordningar så som kolonner och klassiska ornament m.m.
Antonio Canova var en italiensk skulptör. Han inledde sin karriär i venedig, där han skulpterade gestalter. Innan han ens fyllde 20 år förvånade han ventianska konstkännare medn sin tekniska virtuositet.
År 1779 besökte Canova Rom för att där följande år slå sig ned för gott. Vad gäller hans stil övergick han succesivt till att skulptera fråstående skulpturer och statyer med motiv hämtade från den klassiska mytologin. Hans ”Amor och Psyche” är ett av hans allra mest kända verk. Gestalterna, som är helt insjunkna i varandra och inte ägnar åskådaren så mycket som en blick, utgör en självständig enhet och kräver att bli betraktade som en sådan. |
”Cupid´s Kiss” (Amor och Psyche) av Antonio Canova år 1793. Louvren Museum, Paris.
Jacques-Louis David var en fransk målare. Han var den ledande personen inom nyklassicismen då få män utövat en sådan makt över sin egen tids konst och smak som David.
Hans motiv och historiska och mytologiska verk samt hans sökande efter den ideala skönheten med utgångspunkt från den klassiska skulpturen skulle känneteckna den akademiska konsten under 1800-talet. David utbildades av Joseph Marie Vien i en rokokotradition i Bouchers anda. Denna utbildning förkastade David med sin ”Horatiernas ed”, som visades 1784 i både Rom och Paris och genast erkändes som ett banbrytande verk. Färgerna i målningen är lysande och klara och teckningen fast, okonstlad och kraftfull. |
I Sverige kallades stilen för gustaviansk efter Gustav III, eftersom det var just han som introducerade nyklassicismen i Sverige genom att låta bygga flera olika gustavianska byggnader.De två mest betydelsefulla personerna i nyklassicismens Sverige var bla. Carl Fredrik Adelcrantz och Johan Tobias Sergel.
Carl Fredrik Adelcrantz byggande av kansliflygeln i Stockholms slott, anlade Lejonbacken och ritade både Adolf Fredriks kyrka och gamla Kungliga Operan i Stockholm (Gustav III:s Opera. På femtiokronorssedeln, bakom
porträtt-bilden av Jenny Lind ses
en del av hans sektionsritning genom scenen av detta operahus.
Han ritade också Drottningholmsteatern och nuvarande Kina slott på Drottningholm och även Confidencen vid Ulriksdal. Han stod för tillbyggnaden av Svartsjö slott samt, tillsammans med Jean Eric Rehn, huvudbygg-naden på Sturehovs slott. Carl Fredrik Adelcrantz var en betydelsefull person vid hovet och blev bl.a. både hovjunkare, hovintendent och överintendent för Kongliga Ritarakademien, vår nuvarande Konstakademin, år 1757. |
Johan Tobias Sergel talanger upptäcktes tidigt och han fick undervisning av konstnärerna Jean Eric Rhen och Jacques Adrien Masreliez.
År 1757 började han som elev hos den Pierre Hubert L'Archevêque, från Frankrike som modellerade Gustav II Adolfs staty, Stockholm. Sergel assisterade också honom vid arbetet av två statyer för kungliga slottet. En annan viktig händelse i Sergels tidiga utveckling var hans möte med gravören Per Floding, som introducerade honom i den nyantika stilen. År 1767 kunde Johan Tobias Sergel genom ett resebidrag på 3.000 daler silvermynt göra en studieresa till Paris, Rom och Neapel. Under ett år fördjupade han sig i de antika konstverken, ett år som han själv inte producerade någonting. Ludvig XV av Frankrike beställde av honom skulpturen ”Amor och Psyke”, men kungen dog medan verket bara var halvfärdigt. Det köptes då i stället av Gustav III, som alltmer hade börjat intressera sig för den lovande konstnären. Johan Tobias Sergel studerade och arbetade både i Frankrike och Italien. Sergel återvände till Sverige 1779 och blev då utnämnd till kunglig statybildhuggare. Han hade från år 1786 både sin bostad och ateljé vid Beridarebanan som låg där Sergelgatan nu har sin sträckning. Sergel har gett sitt namn åt både såväl Sergels Torg, Sergelarkaden som Sergelgatan i Stockholm. |
ROMANTIKEN
ca. 1800 – 1850-talet.
Under 1800‐talet stärkte Paris sin roll som konstens huvudstad och de nya stilar som uppstod inom konsten speglade det nya samhället. Fortfarande trodde man på individen, den självständiga, ansvarsfulla människan men nu skruvades det individuella upp ytterligare ett varv – nu var det jaget som stod i centrum för konsten. Konstnärerna ville måla tavlor som visade känslor och stämningar. Känslan och den personliga inlevelseförmågan var det allra viktigaste. Man började ifrågasätta Guds roll i skapelsen och synen på världen och människan förändrades allt mer.
Landskapsmåleriet spelade en viktig roll under romantiken. Konstnärerna ville visa hur mäktig naturen är. Landskapet blev ett allt vanligare motiv och konstnärerna målade nu ibland direkt ute i naturen, s.k. friluftsmåleri (plein‐air). Motiven kunde visa mäktiga eller mystisk natur. Man målade gärna glimrande solnedgångar eller spännande historiska händelser. Andra konstnärer tyckte bättre om stormande hav eller romantiska gårdar. Därför använde man gärna starka färger och häftiga effekter. Det var möjligt tack vare att man uppfunnit nya syntetiska färger som man kunde ha med sig i små zinktuber.
Landskapsmåleriet spelade en viktig roll under romantiken. Konstnärerna ville visa hur mäktig naturen är. Landskapet blev ett allt vanligare motiv och konstnärerna målade nu ibland direkt ute i naturen, s.k. friluftsmåleri (plein‐air). Motiven kunde visa mäktiga eller mystisk natur. Man målade gärna glimrande solnedgångar eller spännande historiska händelser. Andra konstnärer tyckte bättre om stormande hav eller romantiska gårdar. Därför använde man gärna starka färger och häftiga effekter. Det var möjligt tack vare att man uppfunnit nya syntetiska färger som man kunde ha med sig i små zinktuber.
Marcus Larson var en av Sveriges allra främsta nationalromantiska landskapsmålare tillhörande Düsseldorfskola, vilket mer eller mindre är lika med att han skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt.
Marcus Larson var en centralgestalt i 1800-talsmåleriets utveckling. Ingen annan konstnär har heller som Larson förknippats med den romantiska uppfattningen om det skapande geniet. Han var den idén personifierad. Han själv har naturligtvis även till stor del präglat vår bild av ett målargeni. Hans livsöde innehåller allt som en saga om en ur folkdjupet härstammande och fattig yngling som erövrar världen skall innehålla. |
Marcus Larsons mest kända målning kom att bli "Vattenfall i Småland" från år 1856, och som kan beskådas på Nationalmuseum i Stockholm. Denna målning representerar en kvalitativ höjdpunkt i Larsons måleri med dess kombination av dramatisk komposition, illusionistiska detaljer och mäktiga färgnyanser. Tavlan var målad delvis med hjälp av fotografier och dess färgsättning hade koppling till samtida franskt måleriet.
Konstriktningen under 1800‐talet kallas alltså för romantiken. När vi idag säger att något är romantiskt menar vi kanske en middag med levande ljus eller en klänning med spets och rysch. 1800‐talets romantik var något helt annat. Man flydde från verkligheten in i en fantasirik, vacker och spännande värld. Man skildrade lidande, sorg och skräck lika väl som glädje, passion och lycka. Konsten skulle beröra känslomässigt.
Konstriktningen under 1800‐talet kallas alltså för romantiken. När vi idag säger att något är romantiskt menar vi kanske en middag med levande ljus eller en klänning med spets och rysch. 1800‐talets romantik var något helt annat. Man flydde från verkligheten in i en fantasirik, vacker och spännande värld. Man skildrade lidande, sorg och skräck lika väl som glädje, passion och lycka. Konsten skulle beröra känslomässigt.
För konstnären Eugene Delacroix var färgen viktig. Med den uttryckte han känslor och sinnesstämningar och han använde starka färger som lades på i stora sjok. Ofta hämtade han motiven ur litteraturen.
Eugene Delacroix utförde dramatiska och ofta litterärt inspirerade eller exotiska motiv, framställda med fria penseldrag och klangfulla färger. Genombrottet blev hans ”Dante och Vergilius i underjorden”, som ställdes ut på konstsalongen samma år, och väckte stor uppmärksamhet. Delacroix fick motta skarpa angrepp, medan de yngre hyllade honom som en konstens förnyare. Delacroix var en framstående intellektuell personlighet som skulle komma att utöva ett starkt inflytande på den franska konsten under den här tiden. Eugene Delacroix var en av de främsta företrädarna för det romantiska måleriet och en av de viktigaste inspiratörerna för det sena 1800-talets inriktning mot ett friare och uttrycksfullt måleri. |
När John Constables målning ”Höskrindan” visades på en utställning i Paris 1824 gjorde den starkt intryck på publiken. Inte bara känsla och stämning förmedlades utan han hade dessutom avbildat naturen på ett naturligt verklighetstroget sätt. Ett opåverkat sätt att avbilda naturen på hade han gemensamt med flera andra konstnärer som hade ett iakttagande av verkligheten som drivkraft. Dessa konstnärer brukar kallas naturalister. Att se verkligheten som den var blev allt vanligare och denna nya realism fick många anhängare konsten.
John Constables konst var till en början starkt påverkad av de gamla holländska landskapsmålarna, men utvecklade med tiden sin egen stil. Han blev 1800-talets främste skildare av det engleska landskapet. Hans målningar finns på flera av de större europeiska museerna. Några av hans främsta verk, ”Sädesfältet”, ”Höskrindan” och ”Bondgården”, finns på National Gallery, London. Tillsammans med bland andra William Turner utvecklade John Constable ett landskapsmåleri som kom att påverka konstnärer i hela Europa. De påverkade framför allt Barbizonskolan och senare även impressionisterna.
Gustave Courbet avbildade inte enstaka individer utan arbetarklassens hårda, fattiga liv. Det väckte upprörda reaktioner från den parisiska överklassen som inte ville se eller kännas vid verkligheten som den faktiskt var. Courbets ”Stenknackarna” visar daglönarnas slit under den heta solen. Ett helt liv av hårt arbete finns mellan den unge pojken i trasig skjorta och den gamle mannen.
|
Édouard Manets konst öppnade vägen för det nya måleri som uppstod vid 1800‐talets slut. Enligt Manet kunde en målning aldrig vara något annat än en platt yta täckt av färger. Därför undvek han centralperspektivet och skapade istället volym och djup med hjälp av överskärningar och förkortningar. Hans bilder orsakade skandal men Manet själv ville inte vara skandalös utan kämpade för att bli accepterad och erkänd av konstvärlden. Men hans konst gjorde starkt intryck på de unga impressionisterna genom sitt motivval – han skildrade samtiden – men också med sin målningsteknik. Han ställde ljusa, glödande färger mot svart.
Manets bilder känns som snabba utsnitt ur verkligheten och hans kompositioner påminner om fotografier – en teknik som också impressionisterna använde. |
Francisco de Goya var en annan omtalad konstnär som var verksam under romantiken. Hanväxte upp i Zaragoza i nordöstra Spanien och blev vid 14 års ålder lärling till konstnären José Luzan. Efter en resa till Italien blev han verksam vid den kungliga gobelängtillverkningen och flyttade sedan till Madrid.
Omkring 1780 började han sin karriär vid den kungliga akademin och vid det spanska hovet, där han snabbt utsågs till förste hovmålare. Parallellt med detta kungliga uppdrag gör även Goya grafiska blad och målningar som gestaltar brutaliteten under Napoleonkrigen och hyckleriet i det spanska samhället. På grund av den hårda politiska stämningen i Spanien flyttade han på senare tiden till Frankrike runt år 1824. |
Två av Goyas mest välkända tavlor är ”La maja desnuda” (Den nakna maja) och ”La maja vestida” (Den klädda maja). De visar samma kvinna i samma pose, naken och påklädd. Utan antydan till mytologisk eller allegorisk mening var målningen ”Den nakna maja”, den första helt inte religiösa avbildningen av en naken kvinna i naturlig storlek i västerländsk konst.
Det har spekulerats mycket kring kvinnans identitet. Möjligtvis var modellen Hertiginnan av Alba, som Francisco de Goya påståtts ha haft en relation med, eller kanske var det Pepita Tudó som var älskarinna till premiärministern Manuel de Godoy, i vars samling målningarna fanns. Forskare har ännu inte med säkerhet kunna fastställa kvinnans identitet…
De två tavlorna fanns i premiärministern Manuel de Godoy privata samling men beslagtogs av staten. År 1808, efter att Godoy under politiska konflikter satts i fängelse av Ferdinand VII konfiskerades all hans ägodelar och år 1813 övertog inkvisitionen båda målningarna och förklarade dem oanständiga. Goya och Gody ställdes inför inkvisitionen 1814 på grund av målningarna. År 1836 överfördes dock målningarna till Konstakademin i San Fernando, där de idag visas på Museo del Prado i Madrid.
De två tavlorna fanns i premiärministern Manuel de Godoy privata samling men beslagtogs av staten. År 1808, efter att Godoy under politiska konflikter satts i fängelse av Ferdinand VII konfiskerades all hans ägodelar och år 1813 övertog inkvisitionen båda målningarna och förklarade dem oanständiga. Goya och Gody ställdes inför inkvisitionen 1814 på grund av målningarna. År 1836 överfördes dock målningarna till Konstakademin i San Fernando, där de idag visas på Museo del Prado i Madrid.
Den brittiske konstnären William Turner var mest känd för sina romantiska landskapsmålningar, vars stil kan sägas ha lagt grunden för den kommande impressionismen. William Turners far var perukmakare, men sadlade senare om till barberare. Modern var hemmafru men blev alltmer psykiskt instabil under Turners tidiga år, möjligen med anledning av en yngre systers tidiga död. Modern avled senare efter att varit inlagd på mentalsjukhus. Troligen för att avlasta familjen, skickades den unge William Turner till sin morbror i Brentford, vilket då var en liten stad väster om London invid floden Themsen. Det var här han först visade intresse för måleri. Ett år senare skickades han till en skola i Margate, öster om London vid Themsens flodmynning. Vid den här tiden hade han utfört många målningar, som fadern visade i sitt butiksfönster.
|
William Turners första jobb var som assistent till en arkitekt. När han var 14 år bestämde han sig för att bli konstnär och började studera, han antogs vid Royal Academy of Arts som 15-åring. En av hans akvareller antogs till akademiens sommarutställning, trots att han då bara studerat där i ett års tid. Han ritade och använde vattenfärger på papper, detta var några år innan han kände sig beredd att måla med oljefärger. Hans första riktiga oljemålning gjorde han år 1796, när han var 21 år gammal och det var målningen ”Fishermen at Sea”. Redan 6 år senare, år 1803, vid 27 års ålder, erhöll Turner erkännande som konstnär, och mellan åren 1845-1850 var han president för Royal Academy of Arts.
William Turner skapade både oljemålningar och akvareller, men det är akvarellerna som fått allra störst uppmärksamhet. Han använde sig av skikttekniken, vilket innebär att ett lager målades och får torka, varefter andra färger tilläggs. William Turner är främst känd som "ljusets konstnär". Trots att han är känd för sina oljemålningar, räknas Turner även som en av grundarna av det engelska landskapsmåleriet i akvarell.
Turners konst är bland världens högst värderade. 2009 såldes hans målning "The Temple of Jupiter Panellenius" för motsvarande 103 miljoner kronor, vilket är den näst högsta som betalats för ett brittiskt konstverk. 2006 såldes ett venetianskt landskap av Turner för motsvarande 283 miljoner kronor.
IMPRESSIONISMEN
ca. 1860 – 1880-talet.
Impressionismen uppstod i Frankrike under mitten av 1800-talet, när en grupp konstnärer som hade avvisats av juryn för Akademins salong, bl.a. – Claude Monet, Camille Pissarro, Paul Cézanne, Édouard Manet, Pierre‐Auguste Renoir, Edgar Degas, Frédéric Bazille, Alfred Sisley och Berthe Morisot – som möttes på Café Guerbois på Montmartre i Paris, och bestämde sig för att ordna tillsammans med likasinnade konstnärer en egen utställning.
|
De var påverkade av en rad nya intryck, i första hand uppfinningen av fotografiet, som gav dem en ny upplevelse av rörelse i bilden, och som tog ifrån målarna deras funktionella betydelse att figurativt dokumentera verkligheten så realistiskt som möjligt. Istället sökte impressionisterna nya uppfattningar om vad som uttryckte verkligheten. Återgivningen av ljuset blev central i det avseendet, eftersom rena färger inte återger känslan av ljus sökte impressionisterna experimentera med olika färgkontraster, varigenom de bland annat upptäckte att gult och violett ger starkare kontraster än svart och vitt.
Claude Monet visade bl.a. upp en målning som han kallade ”Impression – Soluppgång” (från år 1872). Det vardagliga motivet och den flyktiga penselföringen retade så upp publiken. De som inte blev uppretade skrattade istället.
Claude Monet visade bl.a. upp en målning som han kallade ”Impression – Soluppgång” (från år 1872). Det vardagliga motivet och den flyktiga penselföringen retade så upp publiken. De som inte blev uppretade skrattade istället.
Första gången ordet användes var i en kritisk och hånfull recension där en journalist använde uttrycket ”impressionisternas utställning” som rubrik på sin kritik i tidningen Le Charivari i april 1874, och myntade därmed så var konstinriktningens benämning ett faktum. Impressionisternas konst uppfattades, av den bildade publiken, som okonstnärlig och enkel. Men impressionistmålarna började sedan själva att använda namnet och bar sitt öknamn med stolthet.
Impressionismen uppstod under en tid som värderade realistisk, figurativ och moralisk konst, där impressionisterna bröt åtminstone mot komposition, måleriteknik och teorier om översättningen av ljuset till duken. Impressionisterna ville med sina råa och skrovliga bilder visa att måleriet var just måleri. Impressionisterna hyllade landskapet sett i det naturliga ljuset, och målade därför gärna utomhus och inte i ateljé. De ville försöka fånga en ögonblicksbild av ett landskap. Framförallt ljuset och färgen betydde mycket för impressionistmålarna. De lärde sig att bygga upp ett motiv med många färgfläckar och målade fritt i rena primärfärger med prickmetod (pointillism), något som särskilt Camille Pissarro utvecklade. Hans särdrag blev snarast att pointillismen och förhållandet till själva färgerna överträffar motivvalet.
Impressionismen uppstod under en tid som värderade realistisk, figurativ och moralisk konst, där impressionisterna bröt åtminstone mot komposition, måleriteknik och teorier om översättningen av ljuset till duken. Impressionisterna ville med sina råa och skrovliga bilder visa att måleriet var just måleri. Impressionisterna hyllade landskapet sett i det naturliga ljuset, och målade därför gärna utomhus och inte i ateljé. De ville försöka fånga en ögonblicksbild av ett landskap. Framförallt ljuset och färgen betydde mycket för impressionistmålarna. De lärde sig att bygga upp ett motiv med många färgfläckar och målade fritt i rena primärfärger med prickmetod (pointillism), något som särskilt Camille Pissarro utvecklade. Hans särdrag blev snarast att pointillismen och förhållandet till själva färgerna överträffar motivvalet.
Camille Pissarro hörde till de nu ledande konstnärerna inom impressionismen, han ensam ställde ut på alla de åtta utställningarna (1874-1886) som konstnärsgruppen anordnade och som han till större delen även organiserat. Som lärare för bland andra Paul Cézanne och Paul Gauguin utövade Pissarro ett stort inflytande, men var samtidigt själv öppen för förändringar i sitt eget målande.
Under 1880-talet, blev Camille Pissarro inte längre nöjd med sitt eget sätt att måla, utan tog då upp Seurats divisionistiska teknik, och raden målningar med enstaka motiv sedda i olika ljusförhållanden hade direkt inspirerats av Monet. Mellan 1870 och 1872 bodde Pissarro i London, där han bl.a. beundrade William Turner och det nederländska måleriet, men hans egentliga hem var Pontoise fram till 1874. |
Camille Pissarros målningar skiljer sig på två viktiga punkter från de andra impressionisternas. För det första är hans målningar mer omsorgsfullt komponerade, i synnerhet de från Pontoise som ”Côte du Jallais”, med en hög horisontlinje. Det var sådana målningar som influerade Paul Cézanne, som då och då arbetade tillsammans med Pissarro i Pontoise. För det andra var hans landskap, samtidigt som de utgjorde direkta observationer av vissa ljusförhållanden, alltid befolkade.
Claude Monet är den ledande målaren bland impressionisterna och betraktas som en av konsthistoriens stora färgkonstnärer. Han växte upp vid kusten nära Le Havre och ägnade sig redan som barn med intensitet åt teckning. Till en början sysslande han främst med figurmåleri men tidigt skaffade han sig en personlig förtrogenhet med samtida franskt landskapsmåleri.
Monets ”La Femme à la Robe Verte” vilket gav honom erkännande, var ett av många verk som föreställde hans blivande fru, Camille Doncieux. Claude Monet hade stora framgångar på Salongen i Paris 1865-68, men framgångarna bröts 1869 då juryn ställde sig oförstående inför hans konstnärliga utveckling. |
Efter att ha återvänt till Frankrike 1872 målade Monet ”Impression, soleil levant” (se foto ovan) som skildrade ett Le Havre-landskap. Den ställdes ut vid den första impressionistiska utställningen 1874 och finns nu att beskåda i Musée Marmottan-Monet i Paris.
Eftersom impressionismen sammanbands av teorier om färg och ljus och rörelse, var det vanligt med seriemålningar, det vill säga en serie målningar av samma konstnär med samma motiv men målad vid olika tidpunkter på dygnet eller året. Särskilt Camille Pissaro och Claude Monet ägnade sig åt seriemålerier.
Claude Monet har till exempel målat sviter med samma motivval i olika ljus, till exempel Katedralen i Rouen minst 40 gånger och från hans näckrosdammar i hemmet i Giverny. Huvudsyftet med dessa bildserier var att observera hur motivet förändrades under olika ljusförhållanden. I april 1883 flyttade de till ett hus i Giverny, där Monet anlade en stor trädgård som han målade av under resten av sitt liv.
Claude Monet har till exempel målat sviter med samma motivval i olika ljus, till exempel Katedralen i Rouen minst 40 gånger och från hans näckrosdammar i hemmet i Giverny. Huvudsyftet med dessa bildserier var att observera hur motivet förändrades under olika ljusförhållanden. I april 1883 flyttade de till ett hus i Giverny, där Monet anlade en stor trädgård som han målade av under resten av sitt liv.
Exempel på Claude Monets många olika näckrostavlor.
Monet drabbades av grå starr på ögonen och genomgick två operationer. Det är intressant att notera att de målningar som gjordes när starren påverkade hans syn generellt har en röd ton, vilket är karaktäristiskt för synen hos personer med grå starr. Det kan också vara så att han efter operationerna kunde se vissa ultravioletta våglängder av ljus som normalt sett inte tas med av ögats lins, detta kan ha haft en effekt på de färgtoner han uppfattade. Efter operationerna målade han om några av dessa målningar.
Färgerna var nu betydligt ljusare än vad de hade varit under romantiken. De var också radikala i sitt motivval och undvek traditionella historiska, religiösa och romantiska ämnen för att istället koncentrera sig på landskap och vardagsscener. Landskapet var impressionisternas favoritmotiv, men konstnärerna hämtade också gärna motiv från Paris caféliv, eller helt enkelt från platser där människor träffades och hade trevligt. En del målningar kunde visa näckrosdammar eller balettdansöser. Man försökte fånga det omedelbara intrycket av verkligheten, de snabbt flyende ögonblicken och dess stämningar.
Edgar Degas må nämnas i detta sammanhang, i hans rörelseskildringar, skuggspel, och förmåga att i grupperingen framställa spontanitet och rörelse. |
Impressionisternas målningar skildrade en social och fysisk gränsregion i stadslivet under 1800-talet. Detta bidrog till att göra denna gränsregion värdefull som fritidsmiljö i storstadsmänniskornas ögon. På det sättet var impressionismen banbrytande för det moderna friluftslivet. Impressionismen var en av de första konströrelserna som uppstod som teori, något som blev allt vanligare under modernismen och senare tid.
POST-IMPRESSIONISMEN
ca. 1880 – 1900-talet.
Den tid som följde efter impressionismen, brukar kallas för benämningen postimpressionism och avser en andra generation impressionister som intresserade sig mindre för ljusets spel och mer för hur motivet mest sanningsenligt skulle överföras till dukens yta. (”post” betyder ”efter”, alltså ”efter-impressionismen”).
Post-impressionismen innehöll egentligen flera stilar, men en sak har de gemensamt. Man tyckte att ett konstverk skulle vara en bild. Tavlan skulle också tala om vad konstnären tänkte och hur han kände det inom sig, när han målade tavlan. Konstnärerna under post-impressionismen fortsatte att lärde sig att utvecklade tekniker som uppkom under impressionismen, så som att måla och bygga upp ett motiv med många färgfläckar och målade fritt i rena primärfärger
Till postimpressionisterna brukar bland andra räknas Paul Cézanne, Vincent van Gogh, Paul Gauguin, Henri de Toulouse-Lautrec , George Seurat, Henri Rousseau, Paul Ranson och Paul Signac.
Post-impressionismen innehöll egentligen flera stilar, men en sak har de gemensamt. Man tyckte att ett konstverk skulle vara en bild. Tavlan skulle också tala om vad konstnären tänkte och hur han kände det inom sig, när han målade tavlan. Konstnärerna under post-impressionismen fortsatte att lärde sig att utvecklade tekniker som uppkom under impressionismen, så som att måla och bygga upp ett motiv med många färgfläckar och målade fritt i rena primärfärger
Till postimpressionisterna brukar bland andra räknas Paul Cézanne, Vincent van Gogh, Paul Gauguin, Henri de Toulouse-Lautrec , George Seurat, Henri Rousseau, Paul Ranson och Paul Signac.
En del konstnärer började helt enkelt att ”pricka” färg med penseln, s.k. prickmetod (pointillism), något som särskilt Camille Pissaro utvecklade. Hans särdrag blev snarast att pointillismen och förhållandet till själva färgerna överträffar motivvalet. Medan andra konstnärer valde att målade med virvlande penselstreck fånga och uttrycka känslan. Och några ytterligare andra målade motiv med stora färgytor, eller målade med breda penselstreck som man lade på varandra. Dessa konstnärer hade tröttnat på impressionismens begränsningar och ville kunna uttrycka mer.
Fyra stycken av Henri de Toulouse-Lautres affischer
(färglitografier) från 1891-1893.
Termen postimpressionism introducerades av Roger Fry år 1910. Postimpressionisterna brukar betraktas som postmodernister då de fick utomordentligt stor betydelse för bland andra kubisterna Pablo Picasso och Georges Braque.