MAGI OCH RIT
DEN FÖRHISTORISKA MÄNNISKANS KONST
Grottmålningar
Den första grottan som hittades, 1879, ligger i Altamira i norra Spanien. Först trodde alla att det
var falska målningar eftersom man hade svårt att tro att färger kunde vara så fint bevarade till vår
tid. Efter sexton år hittades Lascauxgrottan i Frankrike och framför målningarna i den grottan hade
det bildats droppstensavlagringar. Då visste man med säkerhet att målningarna var många tusen år gamla då det tar så lång tid för droppsten att bildas.
var falska målningar eftersom man hade svårt att tro att färger kunde vara så fint bevarade till vår
tid. Efter sexton år hittades Lascauxgrottan i Frankrike och framför målningarna i den grottan hade
det bildats droppstensavlagringar. Då visste man med säkerhet att målningarna var många tusen år gamla då det tar så lång tid för droppsten att bildas.
De flesta målningarna sitter på svåråtkomliga ställen i grottorna dit solljuset inte når. Man måste
alltså ha använt lyktor av något slag när man målade. Vissa bilder måste ha gjorts med hjälp av en
stege. Ojämnheter i stenen slipades ned eller användes för att förstärka djurets form. Färgen som
använts kommer från naturen och kallas pigment. Det var gul, röd och brun ockra som de gjorde av olika jordarter och kol från trä. Pigmenten blandades med fett från djur och sedan målade man med penslar gjorda av vassrör och hår från olika djur. Man målade även med händerna eller blåste ut färgen över väggen. En teknik som aboriginerna i Australien fortfarande använder.
Man vet inte riktigt varför människorna som levde för 40 000 år sedan gjorde sina målningar. En
del forskare tror att det rör sig om kultplatser och att ritualer utfördes där med djuren som
totemfigurer. Kanske gjordes målningarna av samma anledning som nu, för att man kunde göra dem eller tyckte att det blev vackert, eller vad tror du?
alltså ha använt lyktor av något slag när man målade. Vissa bilder måste ha gjorts med hjälp av en
stege. Ojämnheter i stenen slipades ned eller användes för att förstärka djurets form. Färgen som
använts kommer från naturen och kallas pigment. Det var gul, röd och brun ockra som de gjorde av olika jordarter och kol från trä. Pigmenten blandades med fett från djur och sedan målade man med penslar gjorda av vassrör och hår från olika djur. Man målade även med händerna eller blåste ut färgen över väggen. En teknik som aboriginerna i Australien fortfarande använder.
Man vet inte riktigt varför människorna som levde för 40 000 år sedan gjorde sina målningar. En
del forskare tror att det rör sig om kultplatser och att ritualer utfördes där med djuren som
totemfigurer. Kanske gjordes målningarna av samma anledning som nu, för att man kunde göra dem eller tyckte att det blev vackert, eller vad tror du?
Venusfigurer
I flera av grottorna hittades förutom målningar decimeterstora skulpturer i ben, sten eller lera
föreställande människor och djur. Många föreställde nakna kvinnokroppar och kallas venusfigurer.
föreställande människor och djur. Många föreställde nakna kvinnokroppar och kallas venusfigurer.
Den lilla skulpturen här ovan har hittats i Österrike och i motsats till grottmålningarna är den inte alls verklighetstrogen. Den är elva centimeter hög och framställer en kvinna med stor mage, stora bröst och mycket små armar.
Dessa venusfigurer saknade ofta ansikte eller har inget huvud alls; det var inte viktigt eftersom det inte skulle föreställa någon speciell kvinna. Skulpturerna är symboler för urmodern, fruktbarhet och liv och kallas arketyper. Eftersom man hittat flera liknande statyer tror många forskare att det rör sig om gudabilder av någon för länge sedan glömd gudinna.
Människorna började bosätta sig tillsammans i samhällen runt 10000 f Kr och byggde hus av förgängliga material som trä och lera. Därför finns det inte mycket bevarat från denna tid och ett par tusen år framåt. Av de konstföremål som gjordes har bara fragment hittats i arkeologiska utgrävningar.
Dessa venusfigurer saknade ofta ansikte eller har inget huvud alls; det var inte viktigt eftersom det inte skulle föreställa någon speciell kvinna. Skulpturerna är symboler för urmodern, fruktbarhet och liv och kallas arketyper. Eftersom man hittat flera liknande statyer tror många forskare att det rör sig om gudabilder av någon för länge sedan glömd gudinna.
Människorna började bosätta sig tillsammans i samhällen runt 10000 f Kr och byggde hus av förgängliga material som trä och lera. Därför finns det inte mycket bevarat från denna tid och ett par tusen år framåt. Av de konstföremål som gjordes har bara fragment hittats i arkeologiska utgrävningar.
De tidiga civilisationerna
Den tidigaste högkultur som vi känner till växte fram mellan de två stora floderna Eufrat och Tigris i
nuvarande Irak. Området kallades Mesopotamien, från grekiskans meso – mellan, och patanos – flod.
Människorna som levde där – sumererna – använde sigill för att märka sin egendom. Sigillens
bildvärld är spännande. Varje sigill har en liten bildberättelse som representerar ägaren ingraverat.
Man tror att sigillen var en bidragande orsak till att sumererna utvecklade sitt skriftspråk. På så sätt
vet vi idag mycket om deras kultur och man kan alltså säga att skrivkunnigheten skiljer historisk tid
från förhistorisk.
Sumererna hade en avancerad teknik för att framställa bronsfigurer för omkring 6000 år sedan.
Det måste ha krävts en enorm hantverksskicklighet att få fram de krusiga lockarna i skägget.
nuvarande Irak. Området kallades Mesopotamien, från grekiskans meso – mellan, och patanos – flod.
Människorna som levde där – sumererna – använde sigill för att märka sin egendom. Sigillens
bildvärld är spännande. Varje sigill har en liten bildberättelse som representerar ägaren ingraverat.
Man tror att sigillen var en bidragande orsak till att sumererna utvecklade sitt skriftspråk. På så sätt
vet vi idag mycket om deras kultur och man kan alltså säga att skrivkunnigheten skiljer historisk tid
från förhistorisk.
Sumererna hade en avancerad teknik för att framställa bronsfigurer för omkring 6000 år sedan.
Det måste ha krävts en enorm hantverksskicklighet att få fram de krusiga lockarna i skägget.
Hällristningar
En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn.
Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år.
Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år.
Omkring 2000 f. Kr. gjordes det hällristningar bland annat i Sverige. De äldsta föreställde jakter, medan de som gjordes 500 år senare hade mer sådana motiv som det på bilden, föreställande skepp och människor.
Samtidigt byggdes det välkända, Stonehenge, ett bronsåldersbyggnadsverk i sydvästra England. Det består av en cirkelformad ringformad stensättning, omgiven av en ringgrav och direkt utanför denna en cirkelformad jordvall. Om arkitektur är konsten att skapa rum för mänskliga behov och önskningar så fyller detta byggnadsverk mer än väl måttet av ett av Englands första arkitektoniska konstverk.
Samtidigt byggdes det välkända, Stonehenge, ett bronsåldersbyggnadsverk i sydvästra England. Det består av en cirkelformad ringformad stensättning, omgiven av en ringgrav och direkt utanför denna en cirkelformad jordvall. Om arkitektur är konsten att skapa rum för mänskliga behov och önskningar så fyller detta byggnadsverk mer än väl måttet av ett av Englands första arkitektoniska konstverk.
Stonehenge, det välkända bronsåldersbyggnadsverk i sydvästra England.
|
Stensättningen byggdes troligen mellan 2500 - 2000 f. Kr. Vallen och graven är från ungefär 3100 f. Kr. (yngre stenåldern). Namnet Stonehenge kommer från det fornengelska ordet Stanhengist som betyder "de hängande stenarna". Stonehenge består av väldiga resta stena i två stora cirklar. Den yttre cirkeln, 30 meter i diameter, är sluten och bildas av nära 5 meter höga stenar, på vilka en rad långa, horisontella, intill varandra stöttande stenar vilar.
I Sverige kan vi återfinna en motsvarighet till Stonehenge, nämligen Ale stenar vid Kåseberga i Skåne, som anses vara ett liknande monument. Vad dessa byggnadsverk har använts till tvistar fortfarande de lärda om, men troligtvis är även dessa kopplade till någon slags dyrkan och rituell rit och magi.