POSTIMPRESSIONISMEN
ca. 1880 – 1900-talet.
Den tid som följde efter impressionismen, brukar kallas för benämningen postimpressionism och avser en andra generation impressionister som intresserade sig mindre för ljusets spel och mer för hur motivet mest sanningsenligt skulle överföras till dukens yta. (”post” betyder ”efter”, alltså ”efter-impressionismen”).
Postimpressionismen innehöll egentligen flera stilar, men en sak har de gemensamt. Man tyckte att ett konstverk skulle vara en bild. Tavlan skulle också tala om vad konstnären tänkte och hur han kände det inom sig, när han målade tavlan. Konstnärerna under postimpressionismen fortsatte att lärde sig att utvecklade tekniker som uppkom under impressionismen, så som att måla och bygga upp ett motiv med många färgfläckar och målade fritt i rena primärfärger
Till postimpressionisterna brukar bland andra räknas Paul Cézanne, Vincent van Gogh, Paul Gauguin, Henri de Toulouse-Lautrec , George Seurat, Henri Rousseau, Paul Ranson och Paul Signac.
Postimpressionismen innehöll egentligen flera stilar, men en sak har de gemensamt. Man tyckte att ett konstverk skulle vara en bild. Tavlan skulle också tala om vad konstnären tänkte och hur han kände det inom sig, när han målade tavlan. Konstnärerna under postimpressionismen fortsatte att lärde sig att utvecklade tekniker som uppkom under impressionismen, så som att måla och bygga upp ett motiv med många färgfläckar och målade fritt i rena primärfärger
Till postimpressionisterna brukar bland andra räknas Paul Cézanne, Vincent van Gogh, Paul Gauguin, Henri de Toulouse-Lautrec , George Seurat, Henri Rousseau, Paul Ranson och Paul Signac.
En del konstnärer började helt enkelt att ”pricka” färg med penseln, s.k. prickmetod (pointillism), något som särskilt Camille Pissaro utvecklade. Hans särdrag blev snarast att pointillismen och förhållandet till själva färgerna överträffar motivvalet. Medan andra konstnärer valde att målade med virvlande penselstreck fånga och uttrycka känslan. Och några ytterligare andra målade motiv med stora färgytor, eller målade med breda penselstreck som man lade på varandra. Dessa konstnärer hade tröttnat på impressionismens begränsningar och ville kunna uttrycka mer.
Fyra stycken av Henri de Toulouse-Lautres affischer
(färglitografier) från 1891-1893.
Termen postimpressionism introducerades år 1910 då
konstkritikern Roger Fry organiserade en konstutställning i London med titeln ”Manet
and Postimpressionism”. Det är inte en enhetlig konstriktning utan ett
samlingsbegrepp för flera franska konststilar som utvecklades ur impressionismen
och avgränsas till tiden 1886-1914. Postimpressionismen har senare haft stor
betydelse som inspiration för modernistiska konstriktningar t.ex. fauvism och
kubism, däribland konstnärerna Pablo Picasso och Georges Braque.
De postimpressionistiska konstnärerna behöll de klara färgkontrasterna och de tydliga, tjocka penseldragen från impressionismen, men sökte olika sätt att sanningsenligt representera motiv från verkligheten genom att förstärka och förskjuta geometriska former och vidga färgskalan till kontraster i onaturliga färger. Det var en reaktion mot impressionismens ”trivialitet” (vardaglighet) och förlust av struktur.
De postimpressionistiska konstnärerna behöll de klara färgkontrasterna och de tydliga, tjocka penseldragen från impressionismen, men sökte olika sätt att sanningsenligt representera motiv från verkligheten genom att förstärka och förskjuta geometriska former och vidga färgskalan till kontraster i onaturliga färger. Det var en reaktion mot impressionismens ”trivialitet” (vardaglighet) och förlust av struktur.